När dejtade du senast din inre konstnär?

Välkommen till mötesplatsen för art, kreativitet, passion och entreprenörskap!

Det finns böcker som får våra inre världarna att skälva. Böcker som kommer som svar på vår bön. Ett bevis på att något i världen backar upp våra intentioner, ge oss handen när vi famlar i oidentifierbara känslor, gör oss seende när vi gått ”vilse” för att fösa oss in i en egen  unik riktning.

Skapandet hade blivit en del av mitt liv för jag var helt upp över öronen passionerad i papier mache  med hemliga drömmar som sträckte sig långt utanför den ram jag befann mig inom. Jag bodde i Israel och hade fått jobb på ett dagis med barn till kända konstnärer. Jag minns skammen över avundsjukan  jag kände över att de jobbade med sin kreativitet och intala mig att jobb med barn var något av det viktigast man kan göra. Att jag skulle kunna tjäna pengar på mitt skapande och ha ett eget företag fanns inte ens som tanke.  Det var ju liksom inga råd man fått under besöken hos syokonsulenten i skolan.

images (2)Det var då The artist way – med Julia Cameron eller Kreativitetsboken kom att rycka undan mattan under mina fötter. I denna bok (hon har skrivit mängder i ämnet) berättar hon om sitt konstnärskap. Hur hon drack sprit och jobbade som bokkritiker i ansenliga tidningar för att hon så själv inte vågade leva ut sina författardrömmar. Något som hon blev medveten om då hon ställdes inför ett livsval.  Antingen skulle hon sluta dricka sprit förmodligen sluta skriva eftersom dessa två verkade gå hand i hand. Eller så skulle hon finna en hälsosam livsstil för sitt konstnärskap. Hon valde det andra alternativet och tillbringade en längre tid med sig själv i naturen där hon började tillämpa metoderna och lära känna de kreativa processerna.

Dejta din inre konstnär – ett möte som rubbar cirklar!!!

Jo du har en, alla har vi med oss en inre konstnär men många av oss tappar kontakten med denna under uppväxttiden.
Bestäm ett datum varje vecka under en längre tid framöver för att hitta på något med dig och dig själv.

Om du tänker efter så finns det massor du vill göra som du skjutit på till ett tillfälle som kanske aldrig blir av.
Annars kan du leta efter något du själv skulle vilja göra, men hittills nöjt dig att se andra göra det från din sittplats i TV-soffan.

Tips!
-ta med kameran ut på äventyr så ni (du och din konstnär) kan fota tillsammans
-dansa
-gå på en konstutställning
-sätt dig på ett café och skriv en dikt eller ett vykort till någon som betyder mycket för dig
-gör en resa till en plats du alltid velat besöka
-måla
-bowla
-stig upp klockan fem för att lyssna till fågelkvitter (det har jag själv gjort idag).

Ju mer tid du tillbringar med din inre konstnär desto mer påhittig blir du i allt!

Tid är det första de flesta skyller på. Men det handlar inte om dagar eller år, en timme över har du säkert över till dig själv. Du kommer möta motstånd. Vara hur finurlig som helst med de mest övertygande bortförklaringar om varför det måste skjutas på er träff. Säkert kommer du glömma bort er dejt. Dessa tillfällen är som skapta för självkärlek och acceptans, men också för att bestämma ny tid och hålla den.

Ett möte med din inre konstnär är nämligen mycket intimt.

Denna bok är en bland några till som stöttat mig att följa mitt hjärta. Att jag idag  jobbar med det som får samma hjärta att sjunga.   Jag älskar det jag gör även när jag hatar det och vill göra något annat. Att gå utanför ramarna är läskigt, att ta tillvara på det som finns innanför dem är en utmaning. Det krävs mer än mod att göra verklighet av sina drömmar för det handlar oftast att agera innan modet infinner sig. Att skapa för att bli mer kreativ. Att riskera ansiktet, att inte bli sedd och hörd  men också att bli det.

När vi samarbetar med vår inre konstnär lever vi med ena ibland båda fötterna utanför trygghetzonen och där blir magin helt och hållet en naturlig del av livet.

Om du vill ha mer tips kan du gå in på min hemsida http://www.rawart.se och anmäl dig till mitt nyhetsbrev som alltid har ett aptitretande kreativt recept att bjuda på!

                             Sagolik Hälsning

                                   Sofi

.

Här delar ja…

Här delar jag en ypperlig formulering av Julia Cameron som jag använder både i skapandet och livet!

Sagt om skrivandet
”i vår rådande kultur är skrivandet inte
förbjudet, men det uppmuntras inte. Andra
gör det åt oss. Gratulationskorten är fyllda
av texter där vi kan köpa den som ligger
närmast det vi vill uttrycka. I skolorna drillas
vi i hur vi ska uttrycka det vi vill säga och skrivhandböckerna är fyllda av stavningsråd,
hur man inleder och hur man undviker att sväva
ut, så att logiken blir bestämmande och
känslorna får vika sig. Skrivande, som vi lär oss
det, blir en icke-mänsklig aktivitet.
Vi ägnar oss ständigt åt att redigera och
utelämna detaljer som inte skulle passa in.
Vi tränar att betvivla oss själva,
istället för att uttrycka oss.”
Ur Skriva för livet av Julia Cameron

        Välkommen till platsen för art, passion, kreativitet och entreprenörskap.

Fråga?
Igår fick jag en fråga från en kvinna som desperat önskade tips om hur hon skulle kunna upprätthålla kontakten med den vildhet hon funnit i sig själv efter en längre retreat hon deltagit.

                                                                                          Svar!
färgKöp en stor pappersrulle, en sådan  man täcker golvet med när man målar väggar. Klipp ut ett papper så stort att du själv får plats. Häng upp det på en vägg eller lägg det på golvet.

Plocka fram alla slags färger du har, ett ”måste” i sammanhanget är dock vatten eller acrylfärger som täcker och ”ha hög röst”. Lägg några rejäla klickar på en (pappers)tallrik.
Ha en uppsättning penslar i alla storlekar eller klipp ut olika storlekar från en disksvamp till hands.
Klä dig i oömma kläder.
Lås dörren och stäng av mobilen.
Bestäm dig för hur lång tid du ska hålla på…minst en halvtimme rekommenderas. Sätt en klocka!

Nu är det du och det vilda inom dig, och er kommunikation er emellan är färger.
Använd de olika penslarna och hitta frihetskänslan inom dig och öva dig i att acceptera din eventuella ofrihet.
Försök inte ens släppa på kraven, kom som du är (det är mer än tillräckligt )måla.
Förmodligen kommer känslor avlösa dig, där du upplever med hela dig att du först ska göra än det ena (ringa den personen) och än det andra (göra i ordning garderoben)….MÅLA ÄNDÅ!!!!
Du vill inte..okey, det är bara en vilja…MÅLA ÄNDÅ!!!!
Du tycker det ser anskrämligt ut…MÅLA ÄNDÅ!!!!
Du känner dig förbannad, olustig, löjlig och mitt i allt en pirrig känsla av frihet att kleta ut färgerna, dutta och blanda precis som du vill….MÅLA ÄNDÅ!!!!
Du minns tillfällen när du tillrättavisats, påpekande från andra där du känt dig underlägsen eller rent av skämts…MÅLA ÄNDÅ!!!!
Du minns drömmar du haft, härliga minnen med någon som du kanske inte längre träffar eller rent av inte längre lever…MÅLA ÄNDÅ!!!!

Det vilda, det levande, det ouppfostrade…din inre konstnär är ofantligt klok och kommer lära dig släppa kraven. Era möten ska inte leda till mer än frukosten du åt i morse…för att få vitaminer i kropp och själ, livsenergi, njutning. Dejta din inre konstnär fortsättningsvis varje dag för en tid. Du kommer efterhand hitta mer sätt att uttryck dig. Enjoy the process!

Motståndet du känner är bevis på att du börja läkas, hitta tillbaka till dig själv och komma i resonans med det  du lagt dig av med för att passa in! Måla vidare!!!!

Kom ihåg: Det finns inget misslyckande, öva självkärlek och behandla din målning som om den som målat är fem år.

                                         Sagolik Hälsning till nästa gång!
                                                              Sofi

Jag är en stalker!

Välkommen till mötesplatsen för kreativitet, art, passion och entreprenörskap!

                                                                           JAG BLIR EN STALKARE

Detta är en vän och han är skulptör, sa killen jag dejtade när han introducerade mig för denne någon, vars namn jag inte la på minnet. Jag befann mig i Oslo och det enda jag kommer ihåg är att fjärilar började fladdra i magen och en kolsyrakänsla röra sig i hela kroppen. Jag var inte förälskad i denna främling men betedde mig så. Jag ville sitta där han satt, hade det varit snö hade jag försökt passa in mina fotsteg i hans så nära millimetern som möjlig. Jag kunde inte få nog att ställa frågor om skulptur och kunde lyssna hur mycket som helst när han berättade om sina konstnärliga arbeten.                                                   

vigeland

               MÄRKLIGT BETEENDE
Eftersom jag aldrig varit intresserad av skulptur, 
var jag totalt främmande för mitt egna beteende. Visst hade jag då jag bodde i Stockholm titt som tätt cyklat omvägen ner runt Moderna Museet på Skeppsholmen på vägen hem till Söder. Och där stått länge och väl vid den lilla parken med stora mustiga figurer i runda former och starka färger. Jag upplevde nämligen att något då hände inom mig som jag tyckte om att känna tillsammans med dessa skapelser.

            STENSKULPTURS KNOCKAD
När främlingen sedan rådde mig att besöka Vigelandsparken  gjorde jag naturligtvis det. Det finns gånger i livet då jag blivit så tagen att jag behövt sätta mig, och detta var definitivt en sådan gång.  Aldrig hade upplevt massiva stenskulpturer ha så mycket rörelse. Aldrig hade jag trott att  någon kunde fånga människors levnadshistorier i sten och genom dessa berätta om livsöden som jag inte bara betraktade utan upplevde starkt i mig själv.

                                                                        NICKI DE SAINT PHALLE BITEN
Jag tågluffade en del på den tiden och stötte på skulpturer i Paris som fick tiden att stanna och staden att tystna medan jag bara upplevde. När jag senare nikkiskulle besöka en vän i Jerusalem bad hon mig hoppa av vid ”mitlefechet” ett ord jag skrev ner i handen och med bästa förmåga uttalade för chauffören.  Och bussen stannade vid ett jättemonster med en lång tunga där man kunde åka rutschkana. Här och där drabbades jag av den där känslan som endast vissa skulpturer framkallade. När en bok senare  fångade min uppmärksamhet och fick mig att börja bläddra i, såg jag att alla de skulpturerna som berört mig mest med sina färger, former, lekfullhet och omskakande budskap var skapade av Nikki de Saint Phalle.

                                           DET FINNS TILLFÄLLEN OCH DET FINNS ”KRYDDADE” TILLFÄLLEN!
-Det känns som jag vill skulptera, sa jag till min irländska väninna som jag träffat under lektionerna i försök att få lite hebreiska ord  till förfogande eftersom jag nu bodde då i Tel Aviv. Samma kväll ringde hon och berättade att någon kommit fram och frågat om hon visste någon som ville skulptera. Naturligtvis tog jag tillfället i akt, älskade känna leran och med en kniv få fram former ur klumpen med hjälp av min lärares direktioner.

IMG_1001 (2)

                                                            MIN LIVSUPPGIFT TAR FORM
Lite senare kom papier machen in i mitt liv. Jag slutade med leran och kursen för jag  ville att mitt egna skapande och experimentella nyfikenhet skulle lära mig att skapa. För att komma in i Nikkis inre härliga landskap skapade jag en figur väldigt snarlikt hennes. Det var allt som behövdes. Genom att stalka henne, herr Vigeland, Hunderwasser och Gaudi nu har jag hittat mitt skulpturspråk som hela tiden tar mig med på äventyrlig resa i form, färg och betydelse.   


SUMMAN AV KADEMUMMAN!!!!
 Bejka din stalker drift. Det handlar inte om att trakassera någon genom besatthet för att fylla ett tomrum. Det handlar om att vara uppmärksam på möten som ger den där lilla eller stora känslan av attraktion. Den vill säga något. Härma! Lär känna denne! (om enbart med en barn fantasi) och försök med bästa förmåga vara och uppleva världen som denne skulle göra det. 

Vi kan aldrig bli någon annan, men vi kan få en gnutta av denne själslige kreativa släkting att förtydliga den vi är och visa vägen till våra unika resurser och talanger.

Sagolik  Hälsning

     Sofi

nikki3Längtar du efter mer färg, form, rytm, doft i din vardag? Välkommen då att anmäla dig till mitt nyhetsbrev på min hemsida för ett utskick varje månad med där smarriga RawArt recept.
http://www.rawart.se
 Dela gärna detta blogginlägg och mitt nyhetsbrev till dina vänner och bekanta! 

                                            

.

Kultivera ditt odrägliga jag!

 

IMG_1581[1]


Har du svårt att hålla fingrarna i styr och trotsa skylten med ”Nymålat, rör ej”?

Studerar du vackra mönstren i frusna vattenpölar för att sedan stampa sönder
hela härligheten? 

Tar du en bakelse full med kalorier som fullständigt spränger din bantningsmetods
strikta ramar?

Plockar du med för mycket vin från utlandet än vad lagen tillåter?

Gott Tecken! Det visar på att du har kontakt med ditt olydiga eller rent av odrägliga  jag!

IMG_1582[1]

När vi  tukta odågan att bli ”snäll” i tid och otid,  klämmer vi in vårt naturliga jag under en mask som kanske uppskattas  av andra men som gör att vi själva förgås eller till och med kanske  glömmer vem vi är.

Om vi sätter munkavel på vår inre genomskådare som ser att kejsaren är naken fastän alla hävdar motsatsen – gå världen miste om vår åsikt.

Om vi  tyglar det spontana i oss som aldrig kan bli helt perfekt kan våra drömmar komma att sloka eftersom vi inte tar hälsosamma risker i rädslan över att vi kan framstå som löjliga eller att vi misslyckas. 

Odågan behövs! Alla som för utvecklingen vidare har en  odåga i sig som upprör  massan eftersom de bryter mot konventionen. 

IMG_1583[1]

Odågan är en viktig nyckel i nyckelknippan av resurser för vår frihet. Odågan hjälper till att leda vår energi i banor mot mål vi själva sätter upp och att utveckla egen livsstil. Odågan säger ja till sina drömmar,  även utan stöd från omgivningen. Ibland kan det behövas en odåga för att säga sanningen ingen vill höra. En odåga kan behövas när vi har med statliga kolosser som sjukvård, skattemyndigheter och skola att göra. Är vi involverade i banknäten, försäkringsbolag eller har med fifflande hantverkare, är odågan oersättlig när det gäller att hävda vår rätt.. Odågan hjälper oss att välja och vraka i allt som hävdas som sant och sätta fingret på nyanserna i all all information som kastar sig över oss i reklamkampanjer så väl som av nyhetskanalerna.  

 

                      ”sönderslagen finporslin och  ny livsmosaik”

IMG_1606[1]

En gång jobbade jag på en arbetsplats med så lågt till tak att jag fick böja ryggen för att kunna gå runt i rummen. Väggarna flyttades inåt för varje dag som gick. Delar av personalen var missnöjda, på vad vet jag inte, men deras energier kändes som struptag runt min hals. Jag ville inte arbeta kvar, men gjorde det för att” man inte säger upp sig från jobb”.  Man får ju inte ha för stora krav,  jag iallafall fick pengar, semester och en summa insatt på pensionskontot.”

En dag hade jag fått nog. och behövde krevera. Jag åkte till Östergårds loppis och köpte en gammal finservis med tunna koppar och guldkant på faten för att sedan åka hem och slå sönder alltsammans. Galen? Ja, iallafall för någon som bara tittat in i min ateljé just det ögonblicket.

Sedan tog jag en avflagnad ful kruka och med alla skärvorna skapade jag en mosaik som förvandlade krukan till att bli unik och få en framträdande plats i trädgården för att hålla vackra blommor.

Jag slutade jobbet och följde mina drömmar som jag tryckt in i hörn – att leva med en fot i Israel och en i Sverige, fick skaparlusten tillbaka, träffade nya människor,  satsade på mitt eget entreprenörskap och fick ett extra jobb på en härlig arbetsplats med högt till tak och justerbara väggar.

                         Hur kultivera  och utvecklar man odågan?

När du som  RawArtare Dansar, Målar, Skriver, Skulptera kommer garanterat den nedlåtande rösten smygande  för att övertyga dig hur dåligt du är, hur oproportionerlig du skulptera, hur illa du måla, att du inte har fantasi för att skriva och att du gör dig löjlig när du dansar…då fortsätter du ändå  med odågan bakom dig blir du motiverad att  ta ut svängarna, vickar lite extra på höfterna, tar fram en större pensel och slänger på en jättekladd med färg, fortsätter skriva och visar ”VEM DET ÄR SOM BESTÄMMER!

                                Länge leve den otämjda odågan!!!!

                                            Sagolik Hälsning

                                                      Sofi

 

Konsten att sätta upp nyårslöften!

Välkommen till mötesplatsen för kreativitet, art, 
         passion och entreprenörskap!

Har du bestämt dig för ett nyårslöfte?
Hur håller man nyårslöfte?
Varför bryter man ett nyårslöfte?

Ritualer är något naturligt som mänskligheten alltid har använt sig av. Dessa ger kraft är och riktning åt  något vi vill förverkliga och sätter oss vid rodret med en styrka större än impulser och gamla men naggande bekväma vanor – för att följa upp något vi bestämt..

Jag är med om två nyår – det judiska på hösten och det svenska nu om en vecka. Varje årstid har sin visdom som inbjuder till reflektion. Men det är något speciellt med mörkret i december månad enligt min mening. Det gynnsamma mörkaste mörker som ger oss undervisning om hur en livperiod där spiralen bara går nedåt når en botten för att vända. Det berättar även om det mörker där allt liv tar sin början –  ditt och mitt, fågeln i ägget, det jordemörker som fröna behöver för att utvecklas till den gröda, växt, grönsak eller frukt den är menad att bli.  

122613_1831_1.png

                     ”Framtiden är inget oskrivet blad”

Det vi sår får vi skörda. Med tankar, känslor och tro tråcklas stora delar av framtiden samman och därför kan dessa med jämna mellanrum granskas i sömmarna.

                   ” Målsättning, misslyckande eller…”

Jag erkänner…jag har misslyckats oändligt många gånger med att hålla nyhetslöften och annat jag bestämt mig för och JA, jag har bannat mig själv för att jag inte klarat av det.  Hur jag någonstans i den raka linjen mellan A och B  förvirrade bort mig. Jag hade visserligen kommit till B många gånger men snart varit tillbaka i gamla ”gängor”. Tillslut blev det så smärtsamt, att jag istället för att ifrågasätt min förmåga började ifrågasätta min syn på mål. 

A och B och LINJEN emellan
 Jag började lyckas när jag slutade tro att succén väntande vid B (målet) och
jag utformade ett mer passionerat målsättningssystem.

A – att ägna uppmärksamhet till denna del av målet:
Vad står jag? Vad önskar jag? Vad tror jag att målet kommer att ge mig?  Kan jag ta emot det?
Bli klar över önskningen är min egen, omgivningens eller reklammakarnas?
Är aktuell eller någon gammal som hänger kvar?. 

B-  leta efter känslor som hör samman med B och låta dessa bli en del av min upplevelsevärld redan i A. Visualisera som det redan hänt, klippa ut bilder som gör önskan klarare.

LINJEN – resan som är mödan värd.  I organiskt liv (dvs. allt liv),  såväl som naturen finns inga raka linjer. Allt går i cykler och är mer larv, puppa, fjäril symbolik.  Det är i resan (som aldrig kommer upphöra ens vid B) där tankar, trossystem självbild och självkänsla justeras. Frivilligt och ofrivilligt hamnar jag i livshändelser som erbjuder möjlighet att öva nya färdigheter och framförallt  ändra djupa  rotsystem till de beteende och trossystem som hör A till. 

                                     Då har jag märkt…

…att när B blir verklighet  på mer eller mindre ”egen maskin” kan leva i vår nya livsstil ganska länge utan att ens reflektera över att vi är där, eftersom avstampet och resan får det att känna det naturligt att vara där….
….en av de starkaste drivkrafterna är glädje, den finns även i de tuffaste motstånden och i känslostormens öga…att utforska glädjens kraft ännu mer blir därför mitt nyårslöfte…. 

               Har Du satt ett nyårslöfte? Vilket förhållande har Du till mål?

                                        Jag önskar dig en sagolik vecka!

                                                      Sofi

Ibland räcker det med en flirtkula – en liten berättelse om en personlighetsförvandling-!

    Välkommen till mötesplatsen för kreativitet, art, passion och entreprenörskap!

En gång deltog en kvinna i en av mina femdagarskurser, där en del av processen var att skapa sitt inre rum.  Som ”byggnadsmaterial” hade deltagarna hönsnät, tidningar, lim, färgat silkespapper och annat krimskrams.  I ögonvrån såg jag hur kvinnan brottades med formen och befann sig i en  känslomässigt kamp.  Den jag  så väl känner till i mitt eget skapande men vet av erfarenhet att inte lägga mig i, komma med goda råd eller tröst, hur gärna mitt ”omhändertagande”  jag  vill. Jag vet att hon är i goda händer i sin kreativa process och att hennes inre konstnär har allt under kontroll.

image…..pärlan i musslan…..

Efteråt berättade kvinnan att hon avskytt sin skapelse som hur hon än försökte bända och vrida och dominera förblev den –  som hon såg den – en mussla. Hon fortsätter ”Det är precis som jag alltid känt mig, som en mussla och jag kände mig  ledsen, uppgiven och skit irriterad  över att en mussla skulle symbolisera mitt inre rum. Men så fick jag syn på frigolitbollen som utan att tänka la i musslan och plötsligt insåg jag att jag är en pärla”.
Den totala omvandlingen av denna kvinna glömmer jag aldrig. Från att ha hållit sig i bakgrunden steg hon in i sin dans, i sin kropp, i sina målningar, i sin röst och blev synlig!

…..kreativ rörelse…..

Vad jag har lärt mig av de skapande processerna är att inget blir som man tänkt. Det är där härligheten ligger men också utmaningen När vi släpper kontrollen till skapande processer kommer den värsta rädslan över att det vi skapar inte bli fint och att vi kanske inte får andras godkännande.  Den kreativa processen ”tvingar” oss att uttrycka något unikt om oss själva, det är kreativitetens natur. Den är rörelse som är förutsättning för liv som sätter oss i kontakt med våra sår, skam, hemligheter och det som gör att vi väljer att förminska oss samtidigt som den leder oss till  vår kraft, våra inre skatter, talanger och resurser för att göra något av detta. 

Något av det underbaraste jag vet är att få vara med om är när någon efter den ofta så  ”kiviga” processen stiger över tröskeln mellan egen vilja och tillåtelse att något blir till. Man fattar plötsligt  galoppen och välkomna det som kommer eftersom det helt stämmer överens med den människa man känner att man är bakom maskeringen.  Själv-utveckling med andra ord.  Det som inte kan förklaras bara upplevas …som att uppleva den dyrbara pärla vi är, istället för  att  hänga upp oss på tillkortakommande….

Kommentera gärna eller dela med dig av en skapande erfarenhet!

                                     Jag önskar dig en sagolik vecka!

                                                     Sofi

fram - Kopia copy